Dagen började i ett grått och dimmigt San Fransisco där morgonrusningen var i full sving men det hindrade oss inte från att leta oss fram till den berömda serpentinvägen och köra den innan vi vinkade adjö till staden och började resan söderut med första delmål Carmel by the Sea. Vilka kontraster mellan det slitna storstadsmiljön i SF och den idyll som vi hittade i Carmel! Verkar som att det lönat sig för staden att Clint Eastwood var borgmästare! Efter detta delmål så började resan längs det som sägs vara Amerikas vackraste vägsträcka, Highway 1. Och när man åker den så håller man med om det omdömmet! Precis som i alla filmer man sätt så snirklar sig vägen fram efter Stillahavskusten, ibland i höjd med havet ibland långt upp på bergssidan.Vi åkte 55 miles eller 88 km som vi räknar det efter denna snirkliga väg och kom fram till en helt underbar lunch restaurang som bjöd på både god mat och en fantastisk vy över Stillahavet i solskenet. Det som var mindre bra var att vi där fick veta att Highway 1 var "Closed" på grund av jordras några miles längre söderut och att vi måste vända tillbaka dessa 88 km till Carmel innan vi kunda ansluta till Freewayen som går innanför bergskedjan mot havet. Vi hade räknat med en eftermiddag på stranden i Pismo bay och uppleva solnedgången över Stillahavet men det vart fummel i mörkret i stället då det tog sådan tid att åkat tillbaka. Men däremot fick jag den bästa hamburgare jag någonsin ätit på Cool Cat Cafe vid piren i Pismo bay, även om det vart sent!